jsramverk.se

jsramverk.se / Backend

Backend

Skriven av: Emil Folino och Mikael Roos. Uppdaterad: 2024-02-27

Denna veckan tittar vi på hur vi kan skapa ett API som svarar med JSON med hjälp av Express och en SQLite databas. Vi vänder oss till dokumentationen för Node och Express för att ytterligare se vad man kan göra med Express. Låt oss komma igång med grunderna i Express.

Läsa

Vi ska som en sista del av detta kursmoment bygga ut vår frontend applikation från förra veckan med ett formulär. Nielsen Norman Group är världsledande inom forskningsbaserad User Experience (UX). Följande två artiklar har bra riktlinjer för att skapa formulär.

Website Forms Usability: Top 10 Recommendations

A Checklist for Registration and Login Forms on Mobile

Titta

Vi ska denna veckan skriva en del asynkron kod och det kan vara bra att ha lite extra bra koll på hur “Event-loop” fungerar i JavaScript. Denna video ger en bra introduktion till hur det fungerar både för frontend och backend.

Exempelkod

Om ni vill titta på två fullständiga exempelprogram som använder alla dessa tekniker är auth eller Lager API:t från webapp-kursen bra exempel.

Material

Modulen Express finns på npm. Express är en del av MEAN som är en samling moduler för att bygga webbapplikationer med Node.js. I denna artikeln kommer vi att använda Express (E) och Node.js (N) i MEAN.

Innan vi börjar så skapar vi en package.json som kan spara information om de moduler vi nu skall använda.

# Ställ dig i katalogen du vill jobba
$npm init

När du ombeds döpa paketet så ange “me-api” eller något liknande (det spelar ingen roll). Använd bara inte “express” eftersom det paketnamnet redan finns och du får problem i nästa steg. Du kan köra om npm init om du vill ändra namn, eller redigera namnet direkt i filen package.json.

Nu kan vi installera paketen vi skall använda express, cors och morgan. Vi väljer att spara dem i vår package.json.

$npm install express cors morgan --save

Vi använder oss av cors för att hantera Cross-Origin Sharing problematik och morgan för loggning av händelser i API:t.

Då vi inte vill ha node_modules katalogen versionshanterad i git skapar vi filen .gitignore och lägger “node_modules/” som första rad i den filen.

Verifiera att Express fungerar

Låt oss starta upp en server för att se att installationen gick bra.

Jag börjar med kod som startar upp servern tillsammans med en route för / och sparar i en fil du själv skapar app.js.

const express = require("express");
const app = express();

const port = 1337;

// Add a route
app.get("/", (req, res) => {
    res.send("Hello World");
});

// Start up server
app.listen(port, () => console.log(`Example API listening on port ${port}!`));

Sedan startar jag servern.

$node app.js
Example API listening on port 1337!

Nu kan jag skicka requester till servern via curl.

$curl localhost:1337
Hello World

Om jag använder en route som inte finns så får jag en 404 tillsammans med ett svar som säger att routen inte finns.

$curl -i localhost:1337/asd
HTTP/1.1 404 Not Found
X-Powered-By: Express
Content-Security-Policy: default-src 'self'
X-Content-Type-Options: nosniff
Content-Type: text/html; charset=utf-8
Content-Length: 134
Date: Wed, 15 Mar 2017 08:47:43 GMT
Connection: keep-alive

<!DOCTYPE html>
<html lang="en">
<head>
<meta charset="utf-8">
<title>Error</title>
</head>
<body>
<pre>Cannot GET /asd</pre>
</body>

Pröva nu samma routes via din webbläsare. Du bör få motsvarande svar även i din webbläsare.

Det verkar som allt gick bra och Express är uppe och snurrar och svarar på tilltal.

Låt npm köra dina skript

I filen package.json kan du lägga in skript och köra dem via npm. Du kan till exempel lägga till skriptet för att starta servern så här.

{
    "scripts": {
        "start": "node app.js"
    }
}

Nu kan du starta servern via npm start. Det blir ett sätt att samla enklare skript in i din package.json.

Svara med JSON

I de allra flesta fall vill vi att vårt API svarar med ett JSON svar. För det använder vi response objektets inbyggda funktion json istället för send som vi såg ovan.

const express = require("express");
const app = express();

const port = 1337;

// Add a route
app.get("/", (req, res) => {
    const data = {
        data: {
            msg: "Hello World"
        }
    };

    res.json(data);
});

// Start up server
app.listen(port, () => console.log(`Example API listening on port ${port}!`));

I exemplet ovan skickar vi ett JSON objekt när vi skickar en förfrågan till /. Vi startar om servern och vi får följande svar om vi testar med curl i terminalen.

$curl localhost:1337
{"data":{"msg":"Hello World"}}

Automatisk omstart av node-appen

Vid det har laget har du nog redan börjat tröttna på att starta om din server varje gång du har ändrat i koden, så låt oss göra nått åt detta. Vi använder oss av npm modulen nodemon (Dokumentation) för att starta om vår node applikation varje gång vi sparar. Vi installerar nodemon som ett globalt paket, så vi kan använda det för alla vår node applikationer.

$npm install -g nodemon

För att starta vår applikation i nodemon kontext ändrar vi vårt npm start skript.

{
    "scripts": {
        "start": "nodemon app.js"
    }
}

Routing mot olika request metoder

En route sätts upp för att svara mot en speciell request metod såsom GET, POST, PUT, DELETE. Det är på det sättet man bygger upp en RESTful tjänst.

Här är fyra routes som har samma url, men skiftar i requestens metod.

// Testing routes with method
app.get("/user", (req, res) => {
    res.json({
        data: {
            msg: "Got a GET request"
        }
    });
});

app.post("/user", (req, res) => {
    res.json({
        data: {
            msg: "Got a POST request"
        }
    });
});

app.put("/user", (req, res) => {
    res.json({
        data: {
            msg: "Got a PUT request"
        }
    });
});

app.delete("/user", (req, res) => {
    res.json({
        data: {
            msg: "Got a DELETE request"
        }
    });
});

Om du testar med din webbläsare så blir det en GET request.

För att testa de andra metoderna så använder jag verktygen Postman eller RESTClient som är ett plugin in till Firefox. Med de verktygen kan jag välja om jag skall skicka en GET, POST, PUT, DELETE eller någon annan av de HTTP-metoder som finns. En sådan REST-klient är ett värdefullt utvecklingsverktyg.

Så här ser det ut när jag skickar en request med en annan metod än GET.

En DELETE request skickas tll servern som svarar från rätt route.

Det var routes och stöd för olika metoder det. Se till att du installerar en klient motsvarande RESTClient och testa din egen server.

Man vill ofta skicka en annan statuskod än 200 när man gör andra typer av requests än GET. Det kan vi göra med response objektets inbyggda funktion status.

// Testing routes with method
app.get("/user", (req, res) => {
    res.json({
        data: {
            msg: "Got a GET request, sending back default 200"
        }
    });
});

app.post("/user", (req, res) => {
    res.status(201).json({
        data: {
            msg: "Got a POST request, sending back 201 Created"
        }
    });
});

app.put("/user", (req, res) => {
    // PUT requests should return 204 No Content
    res.status(204).send();
});

app.delete("/user", (req, res) => {
    // DELETE requests should return 204 No Content
    res.status(204).send();
});

Vi skickar alltså tillbaka statusen 201 när vi skapar objekt med POST anrop och 204 när vi uppdaterar eller tar bort. Det är enkelt gjort med status funktion. Innebörden av alla HTTP status koder finns i följande lista.

Route med dynamiskt innehåll

Vi skapar nya routes för att se hur routern hanterar dynamiskt innehåll i form av parametrar.

const express = require("express");
const app = express();

const port = 1337;

// Add a route
app.get("/", (req, res) => {
    const data = {
        data: {
            msg: "Hello World"
        }
    };

    res.json(data);
});

app.get("/hello/:msg", (req, res) => {
    const data = {
        data: {
            msg: req.params.msg
        }
    };

    res.json(data);
});

// Start up server
app.listen(port, () => console.log(`Example API listening on port ${port}!`));

Vi kan nu använda följande routes och se vad som händer.

/
/hello/Hello-World
/hello/Hello World
/hello/Jag kan svenska ÅÄÖ

Vi ser att parametern hanteras och kan nås i routen via req.params. Vi ser också att mellanslag och svenska tecken hanteras och översätts med encodeURIComponent().

I webbsidan ser det ut som det ska.

I webbläsaren ser det bra ut, ungefär som man tänkte.

I terminalen där servern kör ser det ut så här.

GET
/hello/Jag%20kan%20svenska%20%C3%85%C3%84%C3%96

Det vi ser är exempel på hur webbläsaren och servern hanterar encodning av udda tecken.

Webbläsaren konverterar länken, urlencodar, så att mellanslagen byts ut mot %20. När länken tas emot som en route och översätts till parametrar, så gör Express en urldecode på innehållet. Detta är sättet som används för att hantera udda tecken i en webblänk och det sker automatiskt av webbläsaren och Express.

Det fungerar så här, om man översätter det till ren JavaScript.

$node
> a = encodeURIComponent("Jag kan svenska åäö")
'Jag%20kan%20svenska%20%C3%A5%C3%A4%C3%B6'
> b = decodeURIComponent(a)
'Jag kan svenska åäö'
>

Det är bra att veta om att det finns en hantering av udda tecken som sker i bakgrunden.

Om man vill använda sig av parametrar tillsammans med HTTP metoderna POST, PUT och DELETE används body-parser. Vi importerar modulen längst upp i app.js. Och lägger sen till att vi vill göra en parse på bodyn genom följande rader kod.

const bodyParser = require("body-parser");

...

app.use(bodyParser.json()); // for parsing application/json
app.use(bodyParser.urlencoded({ extended: true })); // for parsing application/x-www-form-urlencoded

Ett annat sätt att uppnå samma funktionalitet finns numer tillgängligt direkt i express.

app.use(express.json());

Middleware - CORS och loggning

I express finns termen “middleware” som benämning på callbacks som anropas innan själva routens hanterare anropas. En middleware kan också vara en hanterare som alltid anropas för alla routes.

Låt oss skapa en sådan middleware, som alltid anropas, oavsett route. Den skall skriva ut vilken route som accessades och med vilken metod.

Vi lägger till middleware via metoden app.use(). Vi kan lägga till dem för en specifik route, eller för alla routes.

// This is middleware called for all routes.
// Middleware takes three parameters.
app.use((req, res, next) => {
    console.log(req.method);
    console.log(req.path);
    next();
});

Middleware anropas i den ordningen de är definierade, när de matchar en route. Använd ett anrop till next() när du är klar och vill skicka vidare kontrollen till nästa middleware och slutligen till routens hanterare.

Om du vill att denna middleware alltid skall anropas så behöver du lägga den högst upp i din kod.

På serversidan ser du nu delar av innehållet i request-objektet som visar metoden och pathen som anropats, samt eventuellt inkommande parametrar.

Loggning med tredjepartsmodul

Vi väljer i vårt API att använda en tredje parts modul morgan för loggning. Vi har redan installerad morgan som en del av node_modules och vi lägger till modulen i app.js enligt nedan och använder den inbyggda middleware för att skriva ut loggen. Vi lägger in anropet till morgan innan vi anropar några routes då vi vill att loggningen sker för alla routes.

const express = require('express');
const morgan = require('morgan');

const app = express();
const port = 1337;

// don't show the log when it is test
if (process.env.NODE_ENV !== 'test') {
    // use morgan to log at command line
    app.use(morgan('combined')); // 'combined' outputs the Apache style LOGs
}

Cross-Origin Resource Sharing (CORS)

Då vi vill att vårt API ska kunna konsumeras av många olika klienter vill vi tillåta att klienter från andra domäner kan hämta information från vårt API. Vi gör även detta med en tredjepartsmodul cors, som vi installerade i början av artikeln. På samma sätt som för morgan använder vi den inbyggda middleware och använder funktionen use.

const express = require('express');
const cors = require('cors');
const morgan = require('morgan');

const app = express();
const port = 1337;

app.use(cors());

// don't show the log when it is test
if (process.env.NODE_ENV !== 'test') {
    // use morgan to log at command line
    app.use(morgan('combined')); // 'combined' outputs the Apache style LOGs
}

404 med routes

När användaren försöker nå en route som inte finns så blir det ett svar med statuskod 404.

Ett standard felmeddelande när routen saknas.

Man kan lägga till en egen route som blir en “catch all” och agerar kontrollerad hantering av 404.

// Add routes for 404 and error handling
// Catch 404 and forward to error handler
// Put this last
app.use((req, res, next) => {
    var err = new Error("Not Found");
    err.status = 404;
    next(err);
});

Ovan så använder min hanterare för 404 den inbyggda felhanteraren. Det sker via anropet next(err) där err är ett objekt av typen Error. Min variant är alltså att säga att nu är det felkod 404 och jag överlämnar till den inbyggda felhanteraren att skriva ut felmeddelandet.

Den inbyggda felhanteraren ger ett fel och en stacktrace.

Det finns alltså en inbyggd felhanterare som visar upp information om felet, tillsammans med en stacktrace. Det är användbart när man utvecklar.

När node startar upp Express så är det default i utvecklingsläge. Du kan testa att starta upp i produktionsläge, det ger mindre information i felmeddelandena.

$NODE_ENV="production" node app.js

Nu försvann stacktracen från klienten, men den syns fortfarande i terminalen där servern körs.

I produktion så visas inte stacktrace för klienten.

Vi ser till att även skapa ett npm skript för att köra i produktion som vi sedan kan använda på servern. Vi kan då köra npm run production för att starta i i produktion.

{
    "scripts": {
        "start": "node app.js",
        "production": "NODE_ENV='production' node app.js"
    }
}

När vi utvecklar så blir det enklast att köra development läge (standard). Men när man sätter en server i produktion så får man se till att det också är produktionsläge för felmeddelandena, vilket innebär att visa så lite information som möjligt.

En egen hanterare för felutskrift

Vi kan skapa vår egen felhanterare och skicka felmeddelandet som JSON.

En egen felhanterare i Express kan se ut som det app.use funktionsanrop längst ner. Vi kombinerar det med vår hanterare för 404 felmeddelande och använder next(err); för att skicka vidare felmeddelandet till vår egen hanterare.

app.use((req, res, next) => {
    var err = new Error("Not Found");
    err.status = 404;
    next(err);
});

app.use((err, req, res, next) => {
    if (res.headersSent) {
        return next(err);
    }

    res.status(err.status || 500).json({
        "errors": [
            {
                "status": err.status,
                "title":  err.message,
                "detail": err.message
            }
        ]
    });
});

Kom ihåg att en sådan här felhanterare är som all annan middleware och det är viktigt i vilken ordning de ligger. De kan anropas i den ordningen som de definieras.

Uppdelning av routes

Med tanke på de få routes vi kommer ha tillgängliga i våra API:er hade det inte varit helt orimligt att ha all hantering i app.js, men vi väljer ändå att dela upp våra routes då vi gillar bra struktur inför framtida uppskalningar.

Vi skapar katalogen routes och i den katalogen skapar vi två stycken filer index.js och hello.js. Här skapar vi och returnerar ett objekt av typen express.Router().

var express = require('express');
var router = express.Router();

router.get('/', function(req, res, next) {
    const data = {
        data: {
            msg: "Hello World"
        }
    };

    res.json(data);
});

module.exports = router;

Vi importerar sedan dessa filer i app.js och använder de som routehanterare med ett funktionsanrop till use.

...

const index = require('./routes/index');
const hello = require('./routes/hello');

...

app.use('/', index);
app.use('/hello', hello);

På det sättet håller vi app.js liten i storlek och var sak har sin plats.

En databas

Vi vill koppla vårt API mot en databas för att vi ska kunna hämta och spara data där istället för att bara ha statisk data. I denna del av kursen väljer vi att använda den filbaserade relationsdatabasen SQLite. Senare i kursen kommer vi bekanta oss med Dokument-orienterade databaser.

Om du inte har SQLite installerat på din utvecklingsdator installera det via ett installationspaket eller pakethanteraren i ditt operativsystem.

För att kunna spara användare och så småningom redovisningstexter installerar vi npm modulen node-sqlite3 i vårt me-api repo med följande kommando. Dokumentationen för modulen är som alltid vår bästa vän.

$npm install sqlite3 --save

Vi skapar sedan katalogen db i vårt repo och i den katalogen filen texts.sqlite. Vi ville inte att denna och andra sqlite filer är under versionshantering då de isåfall skriver över vår produktions databas när vi driftsätter så vi lägger till *.sqlite i .gitignore.

Ett smart drag i detta skedet är att skapa en migrations-fil db/migrate.sql som du kan använda för att skapa tabeller. Min migrate-fil innehåller än så länge följande SQL.

CREATE TABLE IF NOT EXISTS users (
    email VARCHAR(255) NOT NULL,
    password VARCHAR(60) NOT NULL,
    UNIQUE(email)
);

Vi har alltså två kolumner email och password och vi vill att email är unik. Vi kan nu med hjälp av följande kommandon skapa tabellen i vår texts.sqlite databas.

$cd db
$sqlite3 texts.sqlite
sqlite> .read migrate.sql
sqlite> .exit

Vi kan nu använda sqlite3 modulen för att lägga till en användare i vår texts.sqlite databas på följande sätt.

const sqlite3 = require('sqlite3').verbose();
const db = new sqlite3.Database('./db/texts.sqlite');

db.run("INSERT INTO users (email, password) VALUES (?, ?)",
    "user@example.com",
    "superlonghashedpasswordthatwewillseehowtohashinthenextsection", (err) => {
    if (err) {
        // returnera error
    }

    // returnera korrekt svar
});

Säker hantering av lösenord

När vi sparar lösenord i en databas vill göra det så säkert som möjligt. Därför använder vi bcrypt.

Ibland kan kombinationen av Windows och npm modulen bcrypt ställa till med stora problem. Ett tips hämtat från installationsmanualen för bcrypt är att installare npm paketet windows-build-tools med kommandot nedan. Installera det i kommandotolken (cmd) eller Powershell så Windows har tillgång till det.

$npm install --global --production windows-build-tools

Vi installerar bcrypt paketet med npm med hjälp av kommandot npm install bcryptjs --save. Dokumentationen för modulen är som alltid vår bästa vän.

För att hasha ett lösenord med bcrypt modulen importerar vi först modulen och sedan använder vi bcrypt.hash funktionen. Antal saltRounds definierar hur svåra lösenord vi vill skapa. Ju fler saltRounds är svårare att knäcka, men tar också längre tid att skapa och jämföra.

const bcrypt = require('bcryptjs');
const saltRounds = 10;
const myPlaintextPassword = 'longandhardP4$w0rD';

bcrypt.hash(myPlaintextPassword, saltRounds, function(err, hash) {
    // spara lösenord i databasen.
});

Det finns även en promise version av biblioteket om man gillar promise eller async/await teknikerna. Läs mer om det i dokumentationen.

För att jämföra ett sparad lösenord med det användaren skrivit in använder vi bcrypt.compare.

const bcrypt = require('bcryptjs');
const myPlaintextPassword = 'longandhardP4$w0rD';
const hash = 'superlonghashedpasswordfetchedfromthedatabase';

bcrypt.compare(myPlaintextPassword, hash, function(err, res) {
    // res innehåller nu true eller false beroende på om det är rätt lösenord.
});

Tidigare användes npm-modulen bcrypt, men verkar finnas installationsproblem med modulen i produktion. Därför används nu bcryptjs istället.

JSON Web Tokens

Vi har i tidigare kurser använt både sessioner och tokens för att autentisera klienter mot en server. Vi ska i detta stycke titta på hur vi implementerar logiken bakom att skicka JSON Web Tokens från servern till en klient. Vi använder modulen jsonwebtoken som vi installerar med kommandot npm install jsonwebtoken --save och dokumentationen finns på npm.

Vi använder här de två funktioner sign och verify.

const jwt = require('jsonwebtoken');

const payload = { email: "user@example.com" };
const secret = process.env.JWT_SECRET;

const token = jwt.sign(payload, secret, { expiresIn: '1h'});

I ovanstående exempel skapar vi payload som i detta fallet enbart innehåller klientens e-post. Vi hämtar sedan ut vår JWT_SECRET från environment variablerna. En environment variabel sätts i terminalen, både lokalt på din dator och på servern med kommandot export JWT_SECRET='longsecret', där du byter ‘longsecret’ mot nått långt och slumpmässigt. Se till att denna secret är lång och slumpmässig, gärna 64 karaktärer. payload och secret blir sedan tillsammans med ett konfigurationsobjekt argument till funktionen jwt.sign och returvärdet är vår token.

När vi sen vill verifiera en token använder vi funktionen jwt.verify. Här skickar vi med token och vår secret som argument. Om token kan verifieras får vi dekrypterat payload och annars ett felmeddelande.

jwt.verify(token, process.env.JWT_SECRET, function(err, decoded) {
    if (err) {
        // not a valid token
    }

    // valid token
});

JWT middleware

Vi såg i guiden Node.js API med Express hur vi kan skapa routes som tar emot POST anrop och hur vi kan använda middleware för att köra en funktion varje gång vi har ett anrop till specifika routes. Om vi skapar nedanstående route i vår me-api ser vi hur middleware funktionen checkToken ligger som första funktion på routen. Den anropas först och beroende på om next() anropas funktionen efter middleware. Vi observerar även hur vi från klientens sida har skickat med token som en del av headers och hur vi hämtar ut det från request-objektet req.

router.post("/reports",
    (req, res, next) => checkToken(req, res, next),
    (req, res) => reports.addReport(res, req.body));

function checkToken(req, res, next) {
    const token = req.headers['x-access-token'];

    jwt.verify(token, process.env.JWT_SECRET, function(err, decoded) {
        if (err) {
            // send error response
        }

        // Valid token send on the request
        next();
    });
}

Vi ser i kodexemplet ovan att vi använder req.body när vi tar emot en POST request från en klient och skickar med det in till modulen/modellen vi använder för att skapa rapporten. För att kunna använda req.body har vi dessa två rader längst upp i vår app.js. Vi har även sett detta i artikeln Node.js API med Express.

app.use(bodyParser.json()); // for parsing application/json
app.use(bodyParser.urlencoded({ extended: true })); // for parsing application/x-www-form-urlencoded

I Postman väljer vi att fylla i body fliken istället för params fliken.

Vi såg i artikeln Login med JWT kursen webapp hur man kan skicka lösenord med postman. postman är ett utmärkt verktyg för att manuellt testa ett API. I postman kan man även sätta headers under headers fliken för varje request.

Postman

Kravspecifikation

Denna veckan är uppgiften uppdelat i två delar. En del handlar om backend och en del om hur din frontend applikation ska konsumera backend API:t.

Del 1: Backend

  1. Skapa ett Me-API med nedanstående router.

  2. Se till att det finns en package.json i katalogen. Filen skall innehålla alla beroenden som krävs.

  3. Skapa en README.md fil i ditt repo som beskriver hur man installerar moduler och startar ditt Me-API.

  4. Skapa routen GET / där du ger en presentation av dig själv.

  5. Skapa routerna GET /reports/week/1, GET /reports/week/2, som innehåller data/text för att fylla motsvarande sidor i din Me-applikation.

  6. GET /reports/week/2 ska innehålla en länk till GitHub repot och innehållet från din README.md fil.

  7. Skapa routerna POST /register och POST /login för att registrera en användare och logga in.

  8. Skapa routen POST /reports för att lägga till data. För att kunna använda denna route ska klienten vara autentiserad med hjälp av JWT.

  9. Committa alla filer och lägg till en tagg (1.0.0) med hjälp av npm version 1.0.0. Det skapas automatiskt en motsvarande tagg i ditt GitHub repo. Lägg till fler taggar efterhand som det behövs. Var noga med din commit-historik.

  10. Pusha upp repot till GitHub, inklusive taggarna.

Del 2: Frontend

  1. Din frontend Me-applikation ska hämta innehåll från Me-API:t.

  2. Skapa ett registreringsformulär för registrering av användare i Me-API:t.

  3. Skapa ett inloggningsformulär för att kunna autentisera användare mot API:t.

  4. När en användare är inloggad ska det gå att skapa nya texter för kommande veckor och redigera befintliga texter.

  5. Committa alla filer och lägg till en tagg (2.0.0) med hjälp av npm version 2.0.0. Det skapas automatiskt en motsvarande tagg i ditt GitHub repo. Lägg till fler taggar efterhand som det behövs. Var noga med din commit-historik.

  6. Pusha upp repot till GitHub, inklusive taggarna.

  7. Länka till båda dina GitHub repon i en kommentar till din inlämning på Canvas.

Skriva

Vi fortsätter iterativt med att förbättra våra forskningsfrågor. Använd den återkopplingen du fick på första veckans frågor och förbättra frågorna.

Gå tillbaka till skrivguiden och titta under Syfte, problemformulering och forskningsfrågor – att begränsa ämne för bra tips.

Lämna in texten som PDF bilaga till din inlämning på Canvas.